lazylinepainter

För att nå sitt slutliga mål, sitt hem, gick Lusse sakta ned för den tätbeväxta gatan. Till höger om henne doldes en lekplats av de gröna träden, det var därifrån hon hörde ett prassel.
I tro om att det bara var en katt fortsatte hon likgiltigt längs trottoaren, ovetandes om vad snart skulle komma att ske.
Allt hände så snabbt, splash boom bang och så var hon inte längre ensam på trottoaren. Purvo-Dunne och hans hängivna fränder var nu efter Lusse, som en svans. Lusse kunde känna röken från deras utandningar, fyllda av tjyfvrökt nyfikenhet och rädsla.
Rädslan var det inte vara Purvo-Dunne & Co som kände, inte heller Lusse kände sig helt bekväm i sitt nyfunna sällskap. På Purvo-Dunnes tilltal och försök till konversation svarade ej Lusse, och inte heller höll hon upp dörren för sina förföljare när hon entrade sin uppgång. Ånger är nu Lusses ledord.

Lusse borde såklart agerat mer socialt, och öppnat upp sina vidder för vidare bekantskap. Lusse har nu sumpat sina chanser, och det hela förbättrades inte av att Mutte flyttat till Belgien.

Lusse, Purvo-Dunne och Mutte heter egentligen någonting annat.