lazylinepainter

Detta inlägg är tillägnat Sallad, då hon (?) stör sig väldigt mycket på att det bara finns djurmönstrat överallt, speciellt på klänningar på H&M. Detta är då inte någonting jag märkt av men eftersom Sallad nog är en mycket väluppfostrad och snäll person tages detta ämne upp iallafall.
Sallad gillar, som Ni nog redan listat ut, inte djurmönstrade saker, speciellt inte kläder. Sallad är nog inte ensam om att tycka såhär, så varför finns det bara djurmönstrade klädesplagg i butik just nu? Tänk så skulle alla gå runt med djurmönstrade kläder! Det hade varit.. Vänta, det kanske hade va.. DET HADE VARIT FULT. Det skulle vara skadligt för våra ögon, så därför borde klädeskedjorna (speciellt H&M) sluta sälja djurmönstrade kläder! Punkt slut.

Svejs!

Nelson, det heter inte vem som helst. Detta namn fick Nelson efter en flodhäst eller en noshörning (ingen vet säkert). Denne flodhäst (eller noshörning) var liten och dog så småningom. Han smet undan livet, han "gjorde en Nelson". Ja, så säger militärerna.
Men själva NELSON-Nelson, djuret detta inlägg blivit tillägnad, han är en panda. Inte en vanlig panda, nej en fakirpanda. Inte heller är han en vanlig fakirpanda, nej.. Han är en fakirpanda som kan förvandlas till en pinne. Nelson är en mycket omtänksam filur, han vill alla personers bästa. Exempelvis när någon skall avbilda honom för använder han sin superkraft och förvandlar sig till en pinne, detta för att konstnärens jobb skall bli lättare. Och det blir det, avsevärt. Han vill också sitt eget bästa, han vill inte slita ut sig. Så ibland när han skall färdas långa sträcker förvandlas han till en pinne igen och hoppar in i en hunds mun. Hunden springer iväg och resan går väldigt mycket snabbare. På senare dar har dock Nelsons smaklökar utvecklat ett ogillande mot hundsaliv så färderna på detta sätt är i ett förminskande skede. Varje gång Nelson stöter på en trollkarl är han också snäll nog att förvandlas till en pinne för att användas som trollstav, det fungerar utmärkt.
Nu känner ni Nelson. Säg hej till Nelson!
(Säg hej till Bengan också :D)

Nej, jag hatar inte hundar (okej, det gör jag kanske.).. Detta är bara anledningar en hundhatare SKULLE KUNNA ha.

Så.. Tjugo anledningar att hata hundar:

1. De torkar inte upp efter sig själva.
2. En gång var det en hund som spydde ned min matta.
3. De kan inte tala (mänskligt språk).
4. Hundnamn brukar vara ganska fula.
5. De dräglar.
6. Det finns hundar med svansar som svingar ned och tar isönder saker.
7. Vissa "hundar" ser mer ut som råttor.
8. Vissa hundar tjatar till sig en massa kläder.
9. De är omständiga.
10. Man kanske är allergisk.
11. Man må hava gamla hemska barndomsminnen där hundar är inblandade.
12. De biter.
13. De skäller.
14. Dålig hundkemi, helt enkelt.
15. Överförsiktighet.
16. Man kanske känner igen sig för mycket i hunden för att kunna utveckla någon vidare relation.
17. Voff voff.
18. Avundsjuka, maybe.
19. Grupptryck.
20. MOTSTRÄVAN!!


Och så några sista nyheter:

- Bill förlorade idag två tennismatcher, mot finskar och norskor. Pga detta missade hon en fotbollsträning. Allt detta medan Janne anser hundar vara "gaangztaaazzzz XDD" och Rww leker freerunner. Bengans alla killar är värda att nämnas.. Dvs Mikael, Albin, Ola, skummekillenpåstan och Larsson.

Ja, den frågan kan man (liksom Bengan) fråga sig (jag provade, det går). Vissa frågor finns det ju dock inga svar på, men vi får hoppas att detta inte är en sådan.
Varför bär inte Kungen krona jämt? Bär han någonsin krona? Jo, det gör han (ja!), för det gjorde han faktiskt på sin kröning (det kommer Bengan ihåg). Men varför tog han av sig den? Är han inte stolt över sitt land? Vågar han inte ha på sig den? Tror han att han är en sådan trendsättare så att om han tar på sig den.. Kommer då hela landet vanka rundor med kronor på huvudet?
En kung ska ha en krona på sig! Så är det! Det hör till själva saken att vara kung, och Kungen är kung!
Men varför har han inte krona?
- Den kanske rent av är obekväm.
- Han vill inte verka skrytsam.
- Han kanske anser saker i håret vara tjejigt.
- Det kan nog inte vara helt lätt att gå runt med en krona på huvudet.
- Han kanske har råkat tappa sin krona i rosa färg och vågar nu inte erkänna detta för någon.

I vilket fall som helst är nog inte kronans och Kungens relation den bästa.
Det var nog en sådan fråga, trots allt, så sviiiiisch; nu är detta inlägg slut! *poff*

ÅTERUPPSTÅNDELSE: Jag är inte på Kungens sida gällande det här.

Ja, Ni vet alla vad en videokamera är så.. Ja, låt oss skippa introduktionen.
Videokameror kan ju både ses som någonting positivt och negativt, och så finns det säkert de människor som inte har någon som helst åsikt om videokameror överhuvudtaget. Jag tycker dock att videokameror är bra, därför att;

- Man kan fånga upp en rörande bild.
- Man kan, oftast, fånga upp ljud till ovannämnda rörande bild.
- Utan en videokamera hade ej Anthony Hill varit ett välkänt fenomen.
- Inte heller Charlie, nerimon, meekakitty, Johnny Durham, wallofweird eller alla de andra hade varit vidare kända.
- Lunchrasterna hade inte varit lika rogivande.
- TV-apparater hade varit ganska så värdelösa.
- Man hade inte kunn... FASICKEN!
Jag hoppas att detta var övertygande nog, för nu måste jag gå.

SVEJS!

"Laga saker, tejpa fast objekt vid andra objekt, utmärkt munkavle, fungerar utmärkt om man vill ta bort hår från valfritt ställe på kroppen. Jag har alltid silvertejp i väskan."

"nej o inget"  (Ehm, hon fattade nog inte frågan.)
"Tejpa."
Tillägg: Någonting jag tycker att de alla glömt är att silvertejp fungerar perfekt för de som vill ha snabbare pulkor.

På frågan vad de tyckte om silvertejp svarade de såhär;
"Bra."
Eftersom ingen annan svarade på den sistnämnda frågan blir slutsatsen att silvertejp är bra (fast det kom vi ju fram till redan i första meningen).

Saltkorn är bra. Tänk vad konstigt salt hade varit om det varit flytande! Eller i gasform! Då hade man inte kunnat salta vägar, inte med resultat iallafall. Om det var i gasform hade det även varit svårt att få ned saltet på maten, om man inte hade maten i taket, vilket inte många har nuförtiden.
Att saltkorn inte är alltför hårda är också bra, om man finner ett saltkorn man anser vara för stort är det enkelt att förminska det med hjälp av fingrarna. Det hade man inte haft möjligheten att göra om salt var i gasform! I flytande, kanske, men då hade man varit tvungen att först frysa ned saltet för att sedan krossa det. Det hade varit lite knepigt eftersom man säkert fryst det för hårt och sedan hade det förvandlats till flytande form igen när det kommit i kontakt med kroppsvärme. Salt i flytande form hade helt enkelt inte fungerat.
Därför är det värt att upprepa: Saltkorn är bra.

Det råkar existera ett mycket fint och angenämt spel här på internet. Detta spel heter Teeworlds.
Det hela går ut på att ta det andra lagets flagga för att sedan ta över flaggan till sitt egets lags flagga. För att kunna göra detta är man en sorts rund.. boll med fötter och ögon (man kan även välja till öron och tuppkam). Man hoppar med space, skjuter med musen och går med WASD (varsågod Ni nybörjare, nu behöver Ni ej skämma ut Er under första omgången). Jag har även hört att man kan byta vapen med scrollern, men det är ingenting jag testat.
Om Ni inte redan har spelet kan Ni ladda ned det från http://www.teeworlds.com/.
OBS! Spelet är mycket beroendeframkallande!

Hej!

PS. OM NI NU HAR LADDAT NED DETTA SPEL SKA NI FFS SPELA PÅ KOTTNET!!!! ANNARS.. DÅJÄVLAR!!!
PS2. Det var Weyne som tipsade mig.

Expecto Patronum! kanske Du hört någon skrika någongång. Att skrikaren hade en pinne viftandes i handen tyckte Du nog också var lite konstigt. Inte för att ge Dig skuldkänslor för att Du inte gjorde någonting, men denne person var troligtvis i livsfara! I själva verket var pinnen en trollstav och skrikaren en trollkarl. Men varför skulle det stå en trollkarl där och skrika så? Vad var det för livsfara? Jo, kanske har Du hört om fängelset Azkaban? Då vet Du troligtvis också att detta fängelse bevakas av dementorer. De är där för att suga ut alla glada och trevliga tankar ur människor, så att det tillslut bara finns hemska tankar kvar. Det händer dock ibland att de vistas utanför fängelsets gränser och inte för att skrämmas eller så, men Du har nog varit nära en..
Det enda som kan göra motstånd mot en dementor är nämligen trollformen Expecto Patronum, och det lät ju bekant? Det Du hörde var en trollkarls försök att göra motstånd mot en dementor. Detta kan vara väldigt svårt då man måste tänka på någonting glatt och positivt vilket kan vara mycket svårt i jobbiga situationer där dementorer är inblandade. Av de glada och positiva tankar man förhoppningsvis lyckas få fram skapas en patronus. Patronusen kan ses som en exakt motsats till en dementor. Patronusen fungerar som en beskyddare till sin trollkarl. Eftersom en patronus ej kan känna förtvivlan så kan en dementor inte göra illa dem. När man sagt till en patronus att ge sig iväg, försvinner den efter en stund. En frammanad patronus är silvrig, skir och halvt genomskinlig. En korrekt frammanad kroppslig patronus tar en solid animalisk form, som återspeglar frammanarens karaktär och personlighet.
Patronusar är goda varelser.

Tack till Wikipedia.

Adjeu.

Jag frågade min kära broder vad han tycker om mobiltelefoner och då var hans korta svar; "Jobbiga.". Varför? Ja, det kan man ju undra och eftersom jag, när jag frågade varför, bara fick ett "Schhhh"-ljud som svar tycker jag att jag har all rätt i världen att själv här, nu i detta inlägg ta upp mina hypoteser varför han tycker så om mobiltelefoner.

Så.. Possibla anledningar varför min broder tycker så illa om sin mobil:
- Han blir mobbad via sms.
- Han har en Dragonforce-låt som ringsignal.
- När han får ett sms spelas en hel Timbuktu-låt upp.
- Den funkade inte på hela förra veckan.
- Han kanske innerst inne inte gillar att tala med människor och ser därför mobiltelefonen som ett hot mot.. allt.
- Hans kontaktlista känns inte, för honom, fulländad.
- Han har ett ypperligt krångligt mobilnummer.

- Den kanske helt enkelt är ond.

Det kan också vara någonting helt annat, det kanske är någonting personligt mellan mobilen och honom. Man kan ju inte gilla alla människor. Dålig personkemi, helt enkelt.

Svejs!

Spikmattor. Vad finns det egentligen att säga om spikmattor? Det finns ju vissa skillnader mellan vanliga mattor och, just, spikmattor.
För det första är spikmattor inte mjuka, de är inte gjorda av tyg. Spikmattor lägger man knappast på golvet för att folk skall gå på dem. Nej, spikmattor används för det mesta av fakirer och.. andra spikmattsanvändare.
Men gör det inte ont att sätta sig/ställa sig/lägga sig på en spikmatta då? Nej, det tror jag inte. Då hade spikmattor nog inte ens existerat i nöjesform, eller hobbyform, kalla det vad du vill.
Spikmattor är nog inte så farliga som de låter, det är nog inte vidare extremt att sitta på en spikmatta och tänka - det kanske till och med vore skönt.
Min gamla fysiklärare hade en spikmatta.
Hejdå!

Här kommer ett inlägg om klot. Hej.

Ett klot är alltid runt. En boll och ett klot är inte alls samma sak, ett klot är.. tyngre och.. inte ihåligt. Det finns bowlingklot, och det finns andra klot. Det finns dock inte så mycket mer att skriva om klot.

Här kommer en lista på vad du kan göra med ett klot:
- Rulla det.
- Kasta det.
- Kasta det på is.
- Balansera det på huvudet.
- Rita ögon, näsa, mun och hälsa från mig.
- Täcka det med milkshake.
- Experimentera.

Ja, om du har ett klot kommer du säkert på andra saker att göra med det också.
Nu måste jag gå, hejdå.

Och sen kom en period i ett liv där det just inte hände någonting...

Nu är Hihigju iallafall 30 år, har en fru vid namn Ninigju och ett barn som heter Chichigju. De bor nu på hemlig ort pga Hihigjus farbror som fortfarande är lite halvt ilsken för att fårna dog. Tjänar bra, det gör han som världskändis på internet. Hans stora genombrott kom då han bröt sig in i Akinators hjärna och där är han nu för att stanna!
Det vilda kändislivet har ju dock lett till en och annan komplikation, exempelvis finner man på vissa foton en liten koreansk bebis med ett gubbansikte som bara verkar ha dykt upp ifrån ingenstans.
Trots allt lever han nog ett rätt så lyckligt liv i det gröna!

Hihigju hälsar.
Svejs.

Kanske Du är en person som går runt med en påse på ditt huvud för jämnan, eller så gör Du inte det. I vilket fall som helst är detta ett inlägg gjort för Dig, med eller utan påse på huvudet.

När jag satt här i köket med en (CityGross)påse över mitt huvud för ett par dagar sedan kom min kära moder in och sade "Nej, sådär får du inte sitta" och syftade då på att det inte är något vidare bra att sitta med en påse över huvudet. Då frågade jag, såklart, "Varför?" och då blev svaret att "Ja, man kan kvävas när man har en påse över huvudet.". Eftersom jag tänkte ta upp för- och nackdelar med att ha en påse över huvudet listar jag det där som en nackdel.
Så.. Nackdelar med att ha en påse över huvudet:
- Man kan kvävas.
- Man kan anses vara dum i huvudet.
- Man missar vad som pågår utanför påsens värld.
- Ens hörselförmåga försämras något.

Det finns nog ett antal fler nackdelar med att ha en påse över huvudet, men eftersom jag vill se min blogg som någonting positivt tänkte jag nu istället ta upp fördelar med att ha en påse över huvudet.

Fördelar med att ha en påse över huvudet:
- Påsen återanvänds (om man tar en påse som redan använts).
- Påsen används (om man tar en påse som aldrig innan använts).
- Man känner en viss samhörighet med påsen och sätter sig in i en påses situation.
- Man har skaffat sig en ny kompis.
- Man är vad som kan kallas NYTÄNKARE.
- Man har någonting att skriva i sin blogg om.

Notera nu att det skrivits upp fler fördelar än nackdelar med att ha en påse på huvudet och därför blir slutsatsen att det är bra med påsar över huvudet.

Slut för idag.
Tack för idag.

ADJÖ.

Jag har blivit tillsagd att skriva om fred, så det är just det jag skall göra nu.

Fred är ett tillstånd av harmoni, med en avsaknad av aggressioner. I de flesta sammanhang är fred motsats till krig.
Om man går runt och frågar lite random folk på gatan vad de tycker om fred skulle de flesta, om inte alla, säga att det är bra med fred. Visst skulle man kanske ibland få ett oseriöst svar då de säger att fred är det värsta som finns, men innerst inne gillar dessa människor också fred. Även de som krigar vill ju ha fred. De krigar för fred. De kan inte heller kriga hur länge som helst och till slut blir det alltså fred i regionen. Visst, då har det säkert startats nya krig lite här och var, men just i den regionen är det fred.
Jag tror aldrig att det kommer att bli riktig fred på jorden, det kommer alltid (som skrivet ovanför) startas nya krig och konflikter lite här och var. Man kan alltid finna nya saker att bråka om, att tjafsa om och tillslut starta ett krig på grund av. Det kommer alltid att finnas människor som har onda avsikter samt människor som bara följer med.
Allt detta var nog redan ganska självklart för Er och detta inlägg är rätt så onödigt. Ursäkta.

Men det var allt för dagen, adjö!

Nu tänkte jag ta tillfället i akt och skriva ett inlägg om hälsningsfraser.

Hälsningsfraser används när man träffar någon och vill uttrycka någon form av social status. Man hälsar - oftast inte - på de man inte känner, därför att man inte har någon som helst social status med dessa. Däremot finns det en stor möjlighet att man hälsar på någon som man egentligen inte gillar överhuvudtaget, just bara för att man setts förr, vet personens namn och/eller har en social bakgrund.
Det finns många olika sorters hälsningsfraser, den mest använda, populäraste och välkända är nog ordet/hälsningsfrasen "Hej". "Hej" kan sägas på många olika sätt.. Det finns de som skriker ut hej:et så att det låter mer "HEEEEEEJ", man kan även säga det kort, enkelt och snabbt så att mottagaren inte riktigt hinner uppfatta vad den talande/låtande personen säger, det blir mer som ett kort och obegribligt läte. Den sistnämnda lätesgörningen kan tas till då man inte känner personen allt för väl, eller inte har någon större (eller inte någon alls) plats i personens hjärta. I dessa fall brukar dock den mottagande personen uppfatta lätet och direkt förstå det som ett "Hej", som svar kan den försttalande personen få en enkel nickning eller en sorts "halssträckning".
Det finns också mer kärleksfulla hälsningar. Eller nej, det finns det nog inte förresten. I dessa fall sitter det kärleksfulla mer i det efterkommande ordet, alltså inte i själva hälsningsfrasen. Fel av mig, ursäkta.
Dock finns det hälsningsfraser som är mer eller mindre lämpliga i (små)barns närvarande. När dessa är närvarande brukas ofta hälsningsfraserna "Halloj" eller "Tjenamojsan". Dessa hälsningsfraser har bildats med hjälp av en vanlig, kort och enkel hälsningsfras samt ett suffix. Detta suffix innehåller oftast bokstäverna O och J då dessa låter skojiga i folkmun.
Det finns också ett fenomen som kallas avskedsfraser, men det finns en anledning att du inte finner dessa under hälsningsfras-fliken, de hör helt enkelt inte hemma i detta inlägg!
Det var allt för idag! Adjö och glad påsk!
/ Erika.

PS. Det finns såklart andra hälsningsfraser/hälsningssätt också.

Detta inlägg skall handla om Edward Cullens fötter då jag inte kommer på någonting annat att skriva om samt därför att detta ämne blivit önskat.
Jag tar förgivet att Edward Cullens fötter är fina och rena. Jag tror att Edward Cullens fötter är bleka samt att hans pektå inte är längre än hans stortå då jag anser det vara oproportionellt. Eftersom Edward Cullen är rätt så perfekt vore det en besvikelse om hans fötter inte är det.
För en vanlig människa, varulv eller skepnadsskiftare hade Edward Cullens fötter nog känts rätt så kalla men det är ingenting Edward själv tänker på. Det skulle inte förvåna mig om Edward Cullen visar sig ha "grodfötter", dvs hud mellan tårna, då detta verkar vara ganska coolt.
Jag skulle inte bli arg på Edward om hans fötter må hända vara smutsiga då han är mycket ute och springer, vilket han nog ibland gör barfota. Edward Cullens fötter har, i min mening, framställts för lite i media. De verkar inte bry sig ett plask om hans fötter. Inte heller beskrivs fötterna på något särskilt vis i Stephenie Meyers skrifter.

Detta var nog allt för denna gång då jag inte kommer på någonting mer att säga om Edward Cullens fötter. Hejdå, mina trogna läsare och läsarinnor!